Efter att ha kommit hem från en resa där man fått miljoner nya intryck och tankar och ideér och syn på saker... Ja då mår man. Det eggade mig, peppade mig, gjorde mig sugen på att bli känd! August Strindberg fick i sextiotreårspresent ett fackeltåg på elvatusen pers. Jag tänkte bräcka det! Vår kära Strindberg är så otroligt speciell eftersom han är en av de kända konstnärer/författare som blev otroligt uppskattad under sin levnadstid. Shakespeare och alla andra (kan inte namn men det finns fler i alla fall) som är i historieböckerna idag blev inte kända förns de dog. Jag vill hamna i historieböckerna fast jag vill leva tillräckligt länge för att läsa dem. Typiskt va? Always wanting what you can't have.

Hur som helst är mitt konstnärliga författar/kreativa humör tillbaka! Nu är jag redo att skriva mitt mästerverk för tillfället. Men tänk helt seriöst. Tänk om det manus jag håller på med nu blir succè. Tänk om jag lever till att bli åttiofyra år med ett bagage på tvåhundryrtiosex egna pjäser och tvåhundra uppsättningar där jag varit skådespelare. Då skulle de korta skitmanus jag har skrivit so far bli lästa av konstkritiker och spelade av den tidens kända skådespelare. Varför inte egentligen? Alla säger med övertygelse att "jag kommer inte få cancer, det händer inte mig" men inte en jävel säger med övertygelse "jag kommer att bli känd och framgångsrik och älskad av alla." Chansen/risken är väl ungefär lika stor? Eller egentligen finns det väl fler cancersjuka än kända älskade-av-alla-kändisar.

Hur känner man på sig att man ska bli stor? Man blir tyngre... Ha ha. Nä men seriöst, visste Strindberg och Harry Martionsson och Shakespeare och Samuel Beckett om att deras pjäser skulle spelas av framtidens största skådisar? Tänkte de lika mycket på pjäserna som vi gör eller var det bara art by accident? Hur kan vi veta och vill vi veta?

Själv säger jag med övertygelse att jag ska bli den bästa jävla skådespelaren i världen. Jag ska skriva de bästa pjäserna som världen skådat som ska spelas av varenda generation av Skarsgårdarna. Jag ska ha en egen sektion i en historiebok. Jag ska ha en egen bok skriven av någon fantast. Jag ska fan ha en egen jävla film som handlar om mitt liv!