Efter att ha kommit hem från en resa där man fått miljoner nya intryck och tankar och ideér och syn på saker... Ja då mår man. Det eggade mig, peppade mig, gjorde mig sugen på att bli känd! August Strindberg fick i sextiotreårspresent ett fackeltåg på elvatusen pers. Jag tänkte bräcka det! Vår kära Strindberg är så otroligt speciell eftersom han är en av de kända konstnärer/författare som blev otroligt uppskattad under sin levnadstid. Shakespeare och alla andra (kan inte namn men det finns fler i alla fall) som är i historieböckerna idag blev inte kända förns de dog. Jag vill hamna i historieböckerna fast jag vill leva tillräckligt länge för att läsa dem. Typiskt va? Always wanting what you can't have.

Hur som helst är mitt konstnärliga författar/kreativa humör tillbaka! Nu är jag redo att skriva mitt mästerverk för tillfället. Men tänk helt seriöst. Tänk om det manus jag håller på med nu blir succè. Tänk om jag lever till att bli åttiofyra år med ett bagage på tvåhundryrtiosex egna pjäser och tvåhundra uppsättningar där jag varit skådespelare. Då skulle de korta skitmanus jag har skrivit so far bli lästa av konstkritiker och spelade av den tidens kända skådespelare. Varför inte egentligen? Alla säger med övertygelse att "jag kommer inte få cancer, det händer inte mig" men inte en jävel säger med övertygelse "jag kommer att bli känd och framgångsrik och älskad av alla." Chansen/risken är väl ungefär lika stor? Eller egentligen finns det väl fler cancersjuka än kända älskade-av-alla-kändisar.

Hur känner man på sig att man ska bli stor? Man blir tyngre... Ha ha. Nä men seriöst, visste Strindberg och Harry Martionsson och Shakespeare och Samuel Beckett om att deras pjäser skulle spelas av framtidens största skådisar? Tänkte de lika mycket på pjäserna som vi gör eller var det bara art by accident? Hur kan vi veta och vill vi veta?

Själv säger jag med övertygelse att jag ska bli den bästa jävla skådespelaren i världen. Jag ska skriva de bästa pjäserna som världen skådat som ska spelas av varenda generation av Skarsgårdarna. Jag ska ha en egen sektion i en historiebok. Jag ska ha en egen bok skriven av någon fantast. Jag ska fan ha en egen jävla film som handlar om mitt liv!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har varit mycket prat om förhållanden nu på sistone. Folk blir nykära hit och dit eller tar sitt förhållande till nästa steg. Mina singelvänner börjar ta slut. För en månad sen skulle jag bli skitless på allt och bara vilja ligga med allt som rör...

Vad är perfektion? Hur ser något ut när det är perfekt? Hur kan något vara helt perfekt och felfritt?   Jag kollade på min tatuering idag och märkte att ena ögat var ojämt. Det var osymmetriskt jämfört med det andra ögat och det såg inte så snygg...

Nu är det gjort alltså!   Tatuerad för livet. Nu har jag bläck i mitt skinn som visar ett mönster på min hud. Ett mönster av svarta linjer som aldrig kommer att gå bort.   Om jag inte ångrar mig  och har pengar och tar bort det med laser&hell...

Cats har en otroligt bra låt som heter Memories. Det kan nog vara världens finaste låt i världen. Låten sjungs av en katt som är utstött för att hon är så ful och gammal. En katt försöker att gå fram och ta i henne men blir tillbaka dragen av en anna...

Misstag gör vi allihopa. Men vad är ett misstag? Jag har märkt att jag har är otroligt bra på att göra bort mig. Och med det menar jag att det finns tillfällen då jag verkligen beter mig som en idiot. Verkligen… Men nu för tiden får jag bara e...