Misstag gör vi allihopa. Men vad är ett misstag? Jag har märkt att jag har är otroligt bra på att göra bort mig. Och med det menar jag att det finns tillfällen då jag verkligen beter mig som en idiot. Verkligen… Men nu för tiden får jag bara en eller två dagar av lite ångest. Så fort jag tänker ”asså vafan gjorde jag egentligen?” så viftar jag bara bort den tanken och tänker att det är ingenting jag kan göra åt saken. Och det är ju sant. Men nästa gång jag är lite tokig så har jag ju mitt bagage med idiotiska saker som borde säga ”nej Thomas, fy! Tänk på vad som hände sist.” Så jag undrar om jag är så bra på att förneka så jag faktiskt glömmer eller om jag bara är en född idiot?

Nej egentligen ska jag sluta hacka på mig själv! Jag tror jag älskar mig för mycket för att bli självdestruktiv. Jag läste en jättefin facebookbeskrivning som löd ”ångra inget som har fått dig att le.” Och vem fan ler mer än en idiot? Säger tur att jag har bra vänner som faktiskt orkar med min idioti. Jag har ju inte sårat någon direkt, bara skämt ut mig lite. Oj vad jobbigt det var att skriva om det. Ha! Som sagt, tur att man har vänner. Man förtjänar att bli retad ett tag, I would have done the same. Men faktiskt. Hellre att ens vänner säger det direkt till en att man vart en idiot istället för att prata om det bakom ryggen på en. Det blir helt plötsligt mer sant om man pratar bakom ryggen på någon. Nu fick jag ett ämne att skriva om!

Varför tror vi mindre på förolämpningar som vi får kastade i ansiktet istället för de folk inte säger till oss. Ett exempel: om någon som jag inte riktigt tycker om frågar mig vad jag tycker om honom/henne och jag faktiskt svarar ärligt så är oddsen att svaret bara skrattas bort. Om denna person istället fick höra att jag säger samma ska till en vän så skulle det tas mycket hårdare. Är det för att vi är rädda för ärlighet eller? Jag personligen skulle bli mycket besviken om jag hör ”han var så jävla jobbig” istället för ”fan vad du var jobbig.” Samma innebörd men sagt till olika personer. Nej, ärlighet uppskattas. Vad det än är. Då vet man i alla fall vart man har sina vänner. Jag tror faktiskt att alla uppskattar ärlighet. Men man är lite rädd för det. Det är ju bara nära vänner som kan vara helt ärliga mot varandra. Mer ärlig än vad folk brukar vara i förhållanden.

Misstag gör en ärlig. Att erkänna att man har gjort ett misstag är att vara ärlig mot sig själv. Betyder det att om man förnekar sitt misstag att man är oärlig. Mot sig själv till och med? Då är det illa. Man får väl helt enkelt leva med sina misstag.

Man lär sig av sina misstag säger man. Man känner igen dem när man gör dem igen.