”Vi verka leva på samma planet men knappast i samma världar”

En perfekt skriven låtrad som sammanfattar livet vi lever i.

Vi möter nya personer varje dag vare sig vi vill eller inte. Nu menar jag självklart inte att vi träffar, skakar hand och bli vän med nya personer varje dag utan vi ser nya personligheter varje dag och får nya intryck hela tiden. Spela ingen roll om du som sagt presenterar dig till en ny person eller om du ser någon på bussen eller fan på TV:n. Även om du är hemma utan tv så ser du din familj eller dig själv som en ny person. Jag vill tro att vi alla utvecklas för varje dag. Igår kanske jag såg ett par i min ålder som grälade och känner idag att relationer bara är skit medan jag imorgon ser ett gammalt gift par som håller hand vilket gör att jag blir en drömmande romantiker.

Även de personer vi känner ändras, eller så ändras vår uppfattning av dessa personer. För tio år sen var jag beroende av mina föräldrar (fan jag frågade till och med om jag fick gå på toa) medan jag idag kan känna att vi lever i olika världar. Efter att ha arbetat med en uppgift där jag diskuterar vad humor är ser jag detta ännu klarare. 1967 sa Margaretha Krook ”ta dig i brasan” vilket var det hemskaste hemska man kunde säga på den tiden. Idag säger jag till mina vänner att dra åt helvete varannan kvart. Jag hotar att bränna ner bussen då den är försenad eller för tidig. Betyder detta verkligen som de vuxna säger att ungdomen är våldsam och djävulens barn? Eller blir vi helt enkelt mindre censurerade? Vad är censur idag i Sverige? Jag menar bland den vanliga folkmassan, inte bland de homofobiska prästerna som tycker homosex är hemskt. Till och med skämt om cancer börjar försvinna ur censurradarn. Nu är det mer att allt olagligt så som väldtäckt, pedofileri och incest är tabu att skämta om. Det får en att undra om vart vi är om fyrtio år.

Själv tar jag och går några år tillbaka och kollar på tecknade Spiderman och säger bara: TA DIG I BRASAN!